Bokpresentation: A Culture of Peace – God´s Vision for the Church

I dag vill jag presentera en bok som handlar om hur fred hör hemma i församlingen. Den heter A Culture of Peace – God’s Vision for the Church och är skriven av tre mennoniter.

Häromdagen berättade Lennart Okkonen Johansson om sitt besök i en Mennonnitkyrka i Canada. Mennoniterna är en av de tre historiska fredskyrkorna.  Den här boken är ett bra exempel på vad vi som  kristna i Sverige kan lära av mennoniterna.

Författarna Eleanor och Alan Kreider är från USA, men har varit missionärer i England i många år. Där har de bland annat grundat  London Mennonite Center och Wood Green Mennonite Church. De var också inspiratörer till att starta The Anabaptist Network i Storbritannien och har skrivit ett flertal böcker, både var för sig och tillsammans. Den här boken har de även skrivit tillsammans med Paulus Widjaja, en teolog, församlingsledare och fredsideolog från Indonesien.

Det här är en läsvärd bok om vad det innebär att bygga en församling som är en fredskultur. Den börjar med att gå igenom det bibliska materialet om fred och frid och visar hur starkt detta motiv är i Nya testamentets vision av församlingen. Den ger även praktisk vägledning i hur detta kan forma församlingens liv i vardagen. Här bearbetas frågor om tillbedjan, gemenskap, konflikthantering, arbetslivet, våld och ickevåld, fredsarbete, krig, evangelisation och mycket mer. Kapitelrubrikerna ger en bra översikt över bokens innehåll. (mer…)

Mennoniterna i Montreal och Anabaptismen

Häromdagen skrev Lennart Okkonen Johansson om ett besök hos mennoniter i Montreal. Idag fortsätter han att reflektera omkring detta besök. och delar med sig av intressanta tankar om att leva som Jesuslärjunge i den här världen. Texten finns även på Lennarts blogg Hälleberget.

Jag delade lite kort min upplevelse av den gudstjänst jag besökte här i Montreal. De upplevelserna har fått mogna och väckt frågor och kanske till och med insikter om en del saker.

Det jag vill upprepa som en sällsynt upplevelse, som jag sörjer att den är så sällsynt, var välkomnandet och den öppna gemenskapen. Att detta ses som sällsynt i kristna sammanhang är enligt mig djupt tragiskt. Är det inte på kärleken man ska känna igen oss? Varför behöver då en välkomnande församling vara så speciell?

Vad har det med anabaptismen att göra då? Är det för att de är anabaptister som de välkomnade oss? Nja, både och skulle jag vilja påstå. Anabaptismen har alltid haft ett fokus på efterföljelse, lärjungaskap, och jag tror att det är där som den välkomnande attityden mot främlingar finns. Den återfinns i andra lärjungaskapsfokuserade gemenskaper också.

Lärjungaskapet ligger, tror jag, också till grund för det fokus på medmänniskorna som jag fick uppleva i församlingen. Det var en församling som var villig att tjäna, inte styra, det omgivande samhället. Det genuina tjänandet som inte söker makt över människor, inte tjänar för att få ut något av det, är ett kännetecken. Jesus dog för oss medan vi ännu var syndare, inte för att han skulle få ut något eller att vi förtjänat det, och det var den attityden jag mötte hos Mennoniterna. (mer…)

What is an anabaptist Christian?

Anabaptist ChristianHäromdagen skrev jag om Harold Benders minnesvärda föreläsning från 1943: The Anabaptist Vision. I den sammanfattas den anabaptistiska visionen i tre punkter. Nu har det kommit en uppdatering och nyformulering av de tre punkterna i Palmer Beckers lilla häfte ”What is an Anabaptist Christian?” från 2008. Palmer Becker har formulerat om de tre punkterna och kallar dem för kärnvärderingar (Core Values) och under varje punkt har han tre underpunkter.

1. Jesus är centrum i vår tro.

  • Vi ska följa Jesus i det vardagliga livet
  • Bibeln tolkas utifrån ett Kristus-centrerat perspektiv
  • Jesus tas emot som både frälsare och Herre

2. Gemenskap är centrum i våra liv.

  • Förlåtelse är centralt för att leva i gemenskap
  • Bibeln tolkas tillsammans i gemenskapen
  • Gemenskapen bygger på små grupper där man möts ansikte mot ansikte

3. Försoning är centrum i vårt uppdrag

  • Vårt uppdrag är att hjälpa människor att bli försonade med Gud
  • Vårt uppdrag är att hjälpa människor att bli försonade med varandra
  • Vi ska vara försoningens ambassadörer i världen

På 24 välskrivna sidor förklarar författaren vad detta innebär i praktiken. Varje kapitel inleds med en historisk översikt som tar upp  hur Jesus, Konstantin, Augustinus, Luther (tillsammans med Zwingli och Calvin) och Menno Simons och andra anabaptister såg på och påverkade den aktuella frågan. Därefter kommer en förklaring av det anabaptistiska perspektivet och vad det betyder i vår tid. Det är naturligtvis kortfattat och översiktligt, men ändå mycket tänkvärt. Det är en bra introduktion till vad det innebär att vara en anabaptistisk kristen på 2000-talet.

I slutet av häftet finns ett diagram som jämför anabaptismen med andra kristna rörelser i nio olika avseenden. Det diagrammet kan man läsa i det här blogginlägget.

Hela texten kan laddas ner som pdf: What is an Anabaptist Christian?

Man kan köpa det lilla häftet här: MennoMedia.

En mer utförlig recension av häftet kan man läsa på Third Way Café.

The Anabaptist vision

1943 höll Harold S. Bender en minnesvärd föreläsning över ämnet The Anabaptist Vision. Den publicerades året efter i ett litet häfte och har tryckts om många gånger. Nu kan man läsa hela texten på internet här.

Det är många år sedan föreläsningen hölls, men den är fortfarande en utmärkt introduktion till den historiska anabaptismen och dess vision om att följa Jesus och leva i gemenskap.

Harold Bender sammanfattar den anabaptistiska visionen i tre punkter. Det är bland annat dessa tre saker som gör att jag tycker att anabaptismen är så viktig för kyrkan i vår tid. Det är också därför vi har startat ett anabaptistiskt nätverk.

Anabaptist Vision

1. Det första är det mest grundläggande och handlar om att anabaptismen definierade det kristna livet som lärjungaskap. Att vara kristen är helt enkelt att följa Jesus. Det handlar om att låta hela sitt liv formas av hans undervisning och hans föredöme. Anabaptisternas viktigaste ord var efterföljelse. Omvändelsen från det gamla livet till Gud, tron på Jesus Kristus och pånyttfödelsen genom Anden, måste visa sig i ett nytt och annorlunda sätt att leva. Annars är det inte på riktigt. Hans Denck (1500-1527) citeras ofta som exempel på detta. Han skrev: ”No one may truly know Christ except he follows him in life.”

2. Den andra punkten i den anabaptistiska visionen är synen på församlingen som en gemenskap av bröder och systrar. Kyrkan är inte en institution eller organisation, utan en gemenskap där medlemskapet är frivilligt och bygger på tro och överlåtelse. Medlemmarna ska ta ansvar för varandra både andligt och praktiskt. Det uttrycktes bla. genom bön, undervisning, förmaning, gästfrihet och ekonomiskt delande. Församlingen ska också stå fri från staten, som inte ska lägga sig i människors tro. Anabaptisterna talade om religionsfrihet långt före alla andra. Men de upplevde inte någon religionsfrihet. De var organiserade som en underjordisk husförsamlingsrörelse och mötte svåra förföljelser. Många blev martyrer.

(mer…)

Video från Stuart Murrays undervisning i Finland

I somras talade Stuart Murray i Jakobstad i Finland. Han besökte de svensktalande baptisternas sommarkonferens. Hans föreläsningar spelades in och finns nu på baptisternas hemsida (här) och på youtube. Detta är mycket glädjande eftersom det tidigare inte funnits så mycket inspelat med Stuart Murray på nätet. Så här berättar Leif-Erik Holmqvist om bakgrunden:

Finlands svenska baptistsamfund är en gemenskap av svensktalande baptistförsamlingar som i mera än etthundrafemtio år verkat genom ett tjugutal församlingar bland den finlandssvenska befolkningen i Finland. De svensktalande utgör idag ca 300.000 av Finlands befolkning på ca 5 miljoner och är i stort sätt koncentrerade på två områden vid väst- och sydkusten.

Tre av de tjugu församlingarna har mera än 100 medlemmar och en av dem ca 280. De övriga församlingarna mellan 7 och 94 medlemmar. Ett 10-tal arbetare på hel- eller deltid har anställning i församlingarna eller gemensamt vid samfundets projekt. Samfundets kansli finns i Vasa. www.baptist.fi. Förutom det gemensamma arbetet i samfundet finns ett ungdomsförbund – Svenska baptisternas i Finland ungdomsförbund, en Seminarieförening kring utbildning och ett kvinnoförbund (vars verksamhet för tillfället gör uppehåll).

(mer…)

2012 – ett genombrottsår för anabaptismen i Sverige

2012 blev något av ett genombrottsår för anabaptismen i Sverige, ja i alla fall för det anabaptistiska nätverket. Det kanske låter lite överdrivet, men jag tror faktiskt att det är sant. Låt mig berätta varför. Som jag ser det är det fem olika händelser som bidragit till genombrottet.

  • Det började med att vi gav ut boken Radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen av Stuart Murray. Den kom ut i handeln lagom till midsommarkonferenserna och väckte viss uppmärksamhet (boken presenteras även här).
  • I samband med bokutgivningen lanserades också den här websidan och det gjorde anabaptismen och nätverket mer synligt. Flera har hittat till nätverket genom websidan.
  • I november kom Stuart Murray till Sverige och vi arrangerade en mycket lyckad konferens tillsammans med tre församlingar i Linköping. I samband med konferensen valdes också en ledningsgrupp för nätverket och den kommer att leda nätverket vidare in i nästa steg.
  • I samband med konferensen kom också den lilla boken Ett frö av anabaptism av Arnold Snyder. Två böcker på svenska om anabaptismen samma år måste vara någon sorts rekord. Stort tack till förlaget Evangelie.
  • Sen kom december och tidningen Dagen tog initiativ till adventsuppropet som kräver en ändring av skollagen. Vi var många som tyckte att detta var problematiskt och att Dagen inte riktigt förstod hur vi som kristna ska förhålla oss till staten och vad efterkristendomstiden innebär för den kristna kyrkan. Här har anabaptismen ett viktigt bidrag att ge och 18 pastorer och församlingsledare (flera av dem är med i det anabaptistiska nätverket) skrev en debattartikel som väckte mycket rabalder och diskussionen är i full gång (1, 2, 3, 4, 5). Även om vi inte hänvisat till anabaptismen i artikeln har många uppfattat att det är anabaptistiska värderingar som inspirerat oss att skriva. Anabaptismen har blivit synlig i Sverige och det gläder vi oss över.

Dessa fem händelser gör att jag tycker att det är motiverat att kalla 2012 för ett genombrottsår för anabaptismen i Sverige. Nätverket Anabaptist bildades 2009. 2012 klev vi upp på scenen. 2013 kommer vi att fortsätta vara en anabaptistisk röst i den skandinaviska kristenheten. Vi tror inte att anabaptismen är utan brister eller att den har svar på alla våra frågor, men vi tror att den hjälper oss att följa Jesus och att den har ett viktigt bidrag till kyrkan i vår tid. Det är därför vi fortsätter att peka på den anabaptistiska traditionen. Det kommer mera!

Radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen

Rubriken är hämtad från den nya boken av Stuart Murray, som just kommit ut på svenska. Den rubriken säger väldigt mycket! Den beskriver på pricken vad det här nätverket handlar om.

Hans Denck var en tidig anabaptistisk pionjär. Han levde 1500-1527 och ett av de mest kända anabaptistiska citaten kommer från honom. Han skrev: ”Ingen kan känna Kristus om han inte följer efter honom i livet.”  Det sammanfattar det som är anabaptismens kärna; att följa Jesus, ett radikalt lärjungaskap.

Nätverket Anabaptist är inte i första hand till för att lyfta fram anabaptismen, utan för att utmana och inspirera till lärjungaskap, ett radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen.

Nätverket började växa fram under 2009. Nu tar vi nya steg för att bli mer synliga:

1. Vi lanserar den här hemsidan.

2. Vi ger ut boken Radikalt lärjungaskap i samarbete med förlaget Evangelie.

3. Tillsammans med tre församlingar i Linköping bjuder vi in till en konferens med temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle. Den kommer att äga rum i Ryttargårdskyrkan den 23-25 november och Stuart Murray är huvudtalare.

Och det kommer mer. Anabaptismens tid är nu. Det är nu vi behöver ett radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen.