Mennoniterna i Montreal och Anabaptismen

Häromdagen skrev Lennart Okkonen Johansson om ett besök hos mennoniter i Montreal. Idag fortsätter han att reflektera omkring detta besök. och delar med sig av intressanta tankar om att leva som Jesuslärjunge i den här världen. Texten finns även på Lennarts blogg Hälleberget.

Jag delade lite kort min upplevelse av den gudstjänst jag besökte här i Montreal. De upplevelserna har fått mogna och väckt frågor och kanske till och med insikter om en del saker.

Det jag vill upprepa som en sällsynt upplevelse, som jag sörjer att den är så sällsynt, var välkomnandet och den öppna gemenskapen. Att detta ses som sällsynt i kristna sammanhang är enligt mig djupt tragiskt. Är det inte på kärleken man ska känna igen oss? Varför behöver då en välkomnande församling vara så speciell?

Vad har det med anabaptismen att göra då? Är det för att de är anabaptister som de välkomnade oss? Nja, både och skulle jag vilja påstå. Anabaptismen har alltid haft ett fokus på efterföljelse, lärjungaskap, och jag tror att det är där som den välkomnande attityden mot främlingar finns. Den återfinns i andra lärjungaskapsfokuserade gemenskaper också.

Lärjungaskapet ligger, tror jag, också till grund för det fokus på medmänniskorna som jag fick uppleva i församlingen. Det var en församling som var villig att tjäna, inte styra, det omgivande samhället. Det genuina tjänandet som inte söker makt över människor, inte tjänar för att få ut något av det, är ett kännetecken. Jesus dog för oss medan vi ännu var syndare, inte för att han skulle få ut något eller att vi förtjänat det, och det var den attityden jag mötte hos Mennoniterna. (mer…)

En gudstjänst hos mennoniter i Montreal

Lennart Okkonen Johansson, som bloggar på http://halleberget.net/ berättar här om ett besök hos mennoniter i Canada. Det är inspirerande och lärorik läsning.

I söndags var jag och Kaspar på gudstjänst hos Mennonite Fellowship of Montreal, MFM, och jag vill dela med mig av mina upplevelser därifrån. Ett personligt delande snarare än en teologisk reflektion alltså.

Vi kunde först inte hitta lokalen, den var inte en kyrkolokal som vi sett runt om i Montreal, eller i andra länder, utan när vi hittade den så var det en anspråkslös dörr i ett aktivitetscenter. Vi gick in och välkomnades direkt av ett par personer som presenterade oss för pastorn och visade oss ner i den källarlokal där gudstjänsten skulle äga rum. Vi var i god tid, så det fanns möjlighet att tala med de som kom dit, något som inte var svårt eftersom alla (nästan) hälsade på oss när de kom in.

Gudstjänsten var enkel, med sång, undervisning, delande och en varm gemenskap. Inga proffsiga ljudanläggningar, men en genuin längtan och ett Jesusfokus.

Efter gudstjänsten hälsade de på oss som inte hälsat på oss innan och vi bjöds genast med till den restaurang där flera skulle äta lunch tillsammans.

Det var vad som ”hände”, inget märkvärdigt kan tyckas, men samtidigt helt unikt i min erfarenhet.

Det som slog mig var följande:

Det var helt prestigelöst. Pastorn var med, men sa inte ett ljud på hela gudstjänsten. Lokalen var ett slitet gemenskapsutrymme som i veckorna användes som klassrum. Det var en salig mix av människor från olika bakgrund, etnicitet och samhällsklasser.

(mer…)