Skip to main content

Conrad Grebel och anabaptismens första dop i Zürich 1525

Den 21 januari 1525 föddes den anabaptistiska rörelsen i Zürich. Idag är det 492 år sedan. Det tycker jag att man ska minnas och därför  publicerar jag den här texten om bakgrunden till händelserna i januari 1525. Detta borde all känna till!

Under 1525 framträdde den anabaptistiska rörelsen som en självständig gren av protestantiska reformationen. Ett viktigt datum var den 21 januari 1525 då det första troendedopet ägde rum i Zürich och en församling av troende och döpta lärjungar formades.

En av dem som var med vid det tillfället var Conrad Grebel. Han var då ungefär 27 år gammal och hade inte långt kvar av sitt liv på jorden. Han var en av pionjärerna.

Conrad Grebel föddes i Zürich 1498 och var son till en av stadens ledande män. Han fick en bra utbildning och studerade vid universiteten i Basel, Wien och Paris. På grund av ekonomiska och personliga problem avbröt Conrad sina studier 1520 och flyttade hem till Zürich.

I Zürich var Ulrich Zwingli den ledande prästen och han hade börjat sitt evangeliska program för att reformera kyrkan i staden. Conrad Grebel anslöt sig till kretsen runt Zwingli, som bestod av lokala pastorer och unga akademiker. De studerade Bibeln på grundspråken och annan klassisk litteratur. Zwinglis inflytande och Grebels egen bibelläsning ledde fram till en personlig omvändelse och kursändring under våren 1522. Conrad Grebel blev en hängiven lärjunge till Jesus. I februari samma år hade han gift sig.

Zwingli genomförde förändringarna i kyrkan gradvis och långsamt i samarbete med stadens styrelse. En del av hans lärjungar tyckte att det gick för långsamt. I oktober 1523 blev konflikten tydlig. Då började Conrad Grebel tillsammans med en del andra samlas för att studera Bibeln, be och samtala om hur man skulle gå vidare. Man läste även böcker och häften som skrivits av andra radikala reformatorer. I den lilla gruppen formades övertygelser som sedan blev bärande i den anabaptistiska rörelsen. Genom flera bevarade brev vet vi en del om vad Conrad Grebel och hans vänner tänkte. Ett brev skrevs till Thomas Müntzer i september 1524. Grebel hade läst något av det Müntzer hade skrivit och nu sökte han kontakt med honom. Brevet nådde aldrig fram, utan kom tillbaka och därför finns det bevarat. Brevet är ganska kort och alla ståndpunkter är inte så väl utvecklade men man ser vad det är som är på gång i den lilla gruppen i Zürich.

(mer…)

Anabaptistiskt bibliotek i Jönköping

Idag har vi glädjen att meddela att det nu finns ett anabaptistiskt bibliotek i Jönköping. I biblioteket finns mer än 330 böcker och lika många tidskrifter, som handlar om anabaptistisk historia, teologi och praktik.

Biblioteket har skänkts av Stephen Longley och Margot Kottelin-Longley.

Margot är finlandssvenska och Stephen är engelsman. De träffades för över fyrtio år sedan när de jobbade inom YWAM. De kom i kontakt med anabaptismen genom London Mennonite Center på 70-talet och var med i den kommunitet och den församling som fanns där. Efter sju år som mennonitmissionärer i Nepal flyttade de till Åbo i Finland där Margot läste teologi och Stephen arbetade som ekonom. Margot är teol. mag. och skrev sin avhandling om Schleitheimbekännelsen. Nu bor de på Korpo i Åbolands skärgård och är med i en liten ekumenisk kristen gemenskap där. De har under många år byggt upp ett anabaptistiskt bibliotek, som nu alltså får ett nytt hem i Jönköping och det är deras förhoppning att det ska bli till glädje för många.

Biblioteket finns hemma hos Jonas Melin på Cirkelvägen 2 i Jönköping. En del kan man bara läsa på plats, annat kan man låna för en tid.

Några tips:

MQRI biblioteket finns nästan alla nummer av Mennonite Quarterly Review från 1928-2015. Det är forskningsartiklar om anabaptismens historia och teologi av högsta kvalitet. Kom och läs eller be Jonas skanna en artikel du vill läsa. Här finns ett index online där du kan söka efter artiklar.

 

 

 

 

Där finns en hel del källmaterial från 1500-talet i engelsk översättning. Bland annat finns alla volymer (utom den sista) i Classics of the RadicalReformation (se nedersta bilden).Källor

Det finns även ett stort antal titlar som behandlar fred och ickevåld, församlingssyn, etiska frågor och systematisk teologi ur ett anabaptistiskt perspektiv.

Det känns fantastiskt att kunna ställa detta bibliotek till alla intresserades förfogande. Vi hoppas att det ska bidra till en växande kunskap om anabaptismens historia och teologi. Om du har frågor om biblioteket kan du kontakta Jonas Melin via mail: jonasmelin59(at)gmail.com

Ny kommunitet planteras i Luleå

Sundet lägergårdI höst startar kommuniteten Senapskornet upp i Luleå.
Vår vision
Visionen är en ekumenisk kristen gemenskap som lever tillsammans på Sundets lägergård. Vi vill ge plats för Guds ord att slå rot, växa och ge frukt i våra liv. Tillsammans vill vi sträva efter att leva varje dag i Jesu efterföljd genom bön, bibelläsning och handling. Vi är inspirerade av den tidiga kyrkan och The Catholic Worker Movement.
Grundprinciper
Kommuniteten har fyra grundprinciper som formar vår vardag; gemenskap, enkelhet, gästfrihet och ickevåld.
Verksamhet
De verksamheter som planeras är gemensamma böner och måltider samt samverkan med EFS-kyrkans tysta retreater. Vi vill också vara engagerade i ”Gemenskapsmåltiden” varje tisdag, en gratis måltid som funnits under två år i EFS-kyrkan. Vi kommer också att odla för kommunitetens egna behov och att kunna dela med oss. Vi vill arbeta deltid för att göra utrymme för ett gemensamt liv och arbete i kommuniteten som inspireras av grundprinciperna.
Vilka är med i kommuniteten just nu?
Elisabeth och Josh Armfield är medlemmar i EFS-kyrkan i Luleå. Elisabeth blir färdig sjuksköterska i juni 2016 och Josh jobbar som konsulent i EFS. Vi söker andra som längtar efter ett liv i gemenskap i Jesu efterföljd. Hör gärna av dig om du är nyfiken eller om du känner att Gud kallar dig till kommunitet. Du är även välkommen att prova på en eller två veckor i kommunitet. I september 2016 kommer flytten ut till Sundet att ske.
Kontakt: 072-555 2225 (Josh), 070-762 9325 (Elisabeth)

 

En resa i anabaptisternas fotspår

Uppdatering 2 juni 2016. Tyvärr har denna resa blivit inställd på grund av för dåligt intresse. Vi återkommer förhoppningsvis med en ny resa så småningom.

 

Tillsammans med Exodusresor och reseledaren P-O Ängegärd kan vi nu bjuda in alla intresserade till en resa i anabaptismens fotspår den 3 – 10 sept 2016.

Följ med på en resa för att upptäcka frikyrkorörelsens rötter i Centraleuropa. Vi reser i de första anabaptisternas fotspår och besöker historiskt viktiga städer som Zürich, Bern, Strasbourg och Münster. Den mesta tiden tillbringas i Schweiz där den anabaptistiska rörelsen föddes 1525. Under resan får vi även möta Mennonitkyrkan, en av de kyrkor som har sina rötter i den anabaptistiska rörelsen. Resan kommer att ge en fascinerande kombination av lärdomar från historien och utmaningar till vår tid. Kaplan för resan är Jonas Melin, pastor i Alliansmissionen med stor sakkunskap om anabaptismens historia, tro och liv.

Priset är 11.695:- med boende i dubbelrum, halvpension.
Resan arrangeras av Exodusresor och du kan anmäla dig på deras hemsida.
Folder finns att hämta här. 

Dagsprogram med preliminära tider.

Lördag 3 september

Vi påbörjar resan i Jönköping tidigt på morgonen. Med möjligheter till påstigning utmed vägen söderut, samt på Kastrup, så når vi till kvällen Bremen och vårt hotell där vi har vår första övernattning.  (mer…)

Träff för anabaptistiska nätverk och Mennonite World Conference

Tom Rutschman berättar här om Mennonite World Conference 2015 och den internationella träff för anabaptistiska nätverk som hölls i samband med den.

I samband med mennoniternas världskonferens i Harrisburg, Pennsylvania 21-26 juli 2015 samlades ett antal representanter för anabaptistiska nätverk några dagar i förväg. Eftersom jag skulle tolka på konferensen fick jag representera det skandinaviska nätverket.  Det var meningen att Jonas Melin skulle delta via Skype, men teknisk strul begränsade hans inlägg till en hälsning från Skandinavien i början av träffen.

Representerade där fanns det folk från Nya Zealand och Australien, Storbritannien, Filippinerna, Korea, Sydafrika, Kina och ett nätverk för Sydamerikanska kvinnliga anabaptistteologer. Det var första gången man har haft en träff av detta slag, så vi ägnade tid att lära känna varandra och dela med oss av den socio-politisk, ekonomisk och andliga verkligheter i våra länder.  Sedan fick vi tänka på hur den anabaptistiska berättelsen påverkar hur vi handlar i de sammanhang vi befinner oss i. Och hur vår strävan efter fred, rättvisa, frihet och hopp formas av denna vision.

När vi samtalade kände jag att det vi hade gemensamt var att när vi upptäckte den radikala reformationen anabaptisterna stod för kände vi att vi hade hittat hem. Vi behövde inte söka längre för det vi kände som saknades i hur man kan leva ut sin tro. Det är möjligt att leva ett Jesu lärjungaskapsliv i alla världens länder.

Frågan om hur vi kan fortsätta att hålla kontakt mellan dessa nätverk löstes inte. Om sex år blir nästa världskonferens i Indonesien så man kunde träffas där igen—men vi tyckte att det var nog så långt borta.  Inget annat förslag fanns förutom att träffas via våra hemsidor. (mer…)

Mennoniterna i Montreal och Anabaptismen

Häromdagen skrev Lennart Okkonen Johansson om ett besök hos mennoniter i Montreal. Idag fortsätter han att reflektera omkring detta besök. och delar med sig av intressanta tankar om att leva som Jesuslärjunge i den här världen. Texten finns även på Lennarts blogg Hälleberget.

Jag delade lite kort min upplevelse av den gudstjänst jag besökte här i Montreal. De upplevelserna har fått mogna och väckt frågor och kanske till och med insikter om en del saker.

Det jag vill upprepa som en sällsynt upplevelse, som jag sörjer att den är så sällsynt, var välkomnandet och den öppna gemenskapen. Att detta ses som sällsynt i kristna sammanhang är enligt mig djupt tragiskt. Är det inte på kärleken man ska känna igen oss? Varför behöver då en välkomnande församling vara så speciell?

Vad har det med anabaptismen att göra då? Är det för att de är anabaptister som de välkomnade oss? Nja, både och skulle jag vilja påstå. Anabaptismen har alltid haft ett fokus på efterföljelse, lärjungaskap, och jag tror att det är där som den välkomnande attityden mot främlingar finns. Den återfinns i andra lärjungaskapsfokuserade gemenskaper också.

Lärjungaskapet ligger, tror jag, också till grund för det fokus på medmänniskorna som jag fick uppleva i församlingen. Det var en församling som var villig att tjäna, inte styra, det omgivande samhället. Det genuina tjänandet som inte söker makt över människor, inte tjänar för att få ut något av det, är ett kännetecken. Jesus dog för oss medan vi ännu var syndare, inte för att han skulle få ut något eller att vi förtjänat det, och det var den attityden jag mötte hos Mennoniterna. (mer…)

En gudstjänst hos mennoniter i Montreal

Lennart Okkonen Johansson, som bloggar på http://halleberget.net/ berättar här om ett besök hos mennoniter i Canada. Det är inspirerande och lärorik läsning.

I söndags var jag och Kaspar på gudstjänst hos Mennonite Fellowship of Montreal, MFM, och jag vill dela med mig av mina upplevelser därifrån. Ett personligt delande snarare än en teologisk reflektion alltså.

Vi kunde först inte hitta lokalen, den var inte en kyrkolokal som vi sett runt om i Montreal, eller i andra länder, utan när vi hittade den så var det en anspråkslös dörr i ett aktivitetscenter. Vi gick in och välkomnades direkt av ett par personer som presenterade oss för pastorn och visade oss ner i den källarlokal där gudstjänsten skulle äga rum. Vi var i god tid, så det fanns möjlighet att tala med de som kom dit, något som inte var svårt eftersom alla (nästan) hälsade på oss när de kom in.

Gudstjänsten var enkel, med sång, undervisning, delande och en varm gemenskap. Inga proffsiga ljudanläggningar, men en genuin längtan och ett Jesusfokus.

Efter gudstjänsten hälsade de på oss som inte hälsat på oss innan och vi bjöds genast med till den restaurang där flera skulle äta lunch tillsammans.

Det var vad som ”hände”, inget märkvärdigt kan tyckas, men samtidigt helt unikt i min erfarenhet.

Det som slog mig var följande:

Det var helt prestigelöst. Pastorn var med, men sa inte ett ljud på hela gudstjänsten. Lokalen var ett slitet gemenskapsutrymme som i veckorna användes som klassrum. Det var en salig mix av människor från olika bakgrund, etnicitet och samhällsklasser.

(mer…)

En enkel församlingsordning från 1527

Sattler

Ett av de viktigaste bidragen som anabaptismen kan ge kyrkan i vår tid handlar om vad det är att vara kyrka. I vår tid är det många som söker sig mot enklare och mer organiska sätt att vara församling. En del kallar det för den sista reformationen och tror att det är något nytt, men det är det inte. Den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet var en husförsamlingsrörelse, som hade mycket av det som man söker idag, när man talar om enkel organisk kyrka.

Ett exempel som visar på detta är denna enkla församlingsordning från 1527. Den kommer från den gren av anabaptismen där Michael Sattler var en av ledarna. Han brändes på bål i maj 1527. Genom den får vi en bild av hur de förföljda husförsamlingarna kunde fungera vid denna tid.

Den allsmäktige, evige och barmhärtige Guden har låtit sitt underbara ljus bryta fram i denna värld och i denna ytterst farliga tid. Därför erkänner vi den gudomliga viljans mysterium, att Ordet har blivit predikat för oss enligt Herrens ordning och att vi genom det har blivit kallade till gemenskap med honom. Enligt Herrens befallning och hans apostlars undervisning ska vi i god kristen ordning hålla det nya budet (Joh 13:34) i kärlek till varandra, så att kärlek och enhet kan upprätthållas. Alla bröderna och systrarna i hela församlingen bör hålla fast vid följande punkter:

    • Bröderna och systrarna bör mötas minst tre eller fyra gånger i veckan för att ägna sig åt Kristi och hans apostlars undervisning och hjärtligt förmana varandra att förbli trofasta mot Herren så som de har förbundit sig.
    • När bröderna och systrarna är tillsammans ska de läsa något tillsammans. Den som Gud har gett den bästa förståelsen ska förklara det och de andra bör lyssna, så att man inte stör varandra med småprat. Psaltaren ska läsas dagligen i hemmen.
    • Låt inte någon vara lättsinnig i Guds församling, varken i ord eller handlingar. De ska uppföra sig värdigt också inför hedningarna.
    • När en broder ser sin broder fela ska han varna honom i enlighet med Kristi befallning (Matt 18:15-18). Han ska tillrättavisa honom på ett kristet och broderligt sätt, såsom vi alla är skyldiga att göra av kärlek till varandra.
    • Av alla bröderna och systrarna i denna församling ska ingen ha något för sig själv, utan som de kristna på apostlarnas tid ska de ha allting gemensamt. De ska organisera en gemensam fond från vilken man kan ge hjälp åt de fattiga enligt vars och ens behov. Så att man liksom på apostlarnas tid inte tillåter att en broder är i nöd.
    • Allt frosseri ska undvikas när bröderna samlas i församlingen. Servera en enkel måltid, ty Guds rike består inte i att äta och dricka.
    • Herrens måltid ska firas så ofta som bröderna är tillsammans. På det sättet proklamerar man Herrens död och påminner varandra om hur Kristus gav sitt liv för oss, och utgjöt sitt blod för oss, så att vi också kan bli villiga att ge vår kropp och vårt liv för Kristi skull, vilket betyder för alla brödernas skull (1 Joh 3:16).

Texten är hämtad från boken The Legacy of Michael Sattler. Bibelhänvisningarna inom parentes är tillagda av översättaren. Läs mer om Michael Sattler här.

Ett par intressanta videoklipp

Idag tipsar vi om ett par korta videoklipp som anknyter till anabaptismen.

Den första är en nedkortad version av en dramadokumentär om anabaptismens tidiga historia. Den ingår i en större programserie om Reformationen som heter Reformation Overview. Flera avsnitt i serien är tillgängliga på Youtube. Det här avsnittet är på ca 17 minuter och mycket informativt. De dramatiserade inslagen kommer från den sevärda långfilmen The Radicals.

Mennoniterna har sina historiska rötter i anabaptismen på 1500-talet. Den andra filmen heter Who are the Mennonites? och är på knappt fyra minuter. Det är fantastiskt hur mycket man kan få med i en välgjord kortfilm. Vi får möta mennoniter från hela världen och lära oss om deras historia, tro och livsstil.

Dela gärna dessa informativa filmer vidare. Det är många som lär sig mer genom videoklipp än genom att läsa.