Menno Simons och Skriften allena

Inom Nätverket Anabaptist tror vi att den anabaptistiska rörelsen har flera viktiga bidrag till kyrkan i vår tid. I den här texten presenterar jag ett viktigt bidrag från Menno Simons.

Menno 3Reformationen på 1500-talet hade flera slagord. De två mest kända är ”Sola scriptura” och ”sola fide”. På svenska betyder det ”Skriften allena” och ”tron allena”. Begreppet Skriften allena är idag omdebatterat och  ifrågasatt och många missförstår vad det handlar om. Uttrycket Skriften allena handlar om auktoritetsfrågan. Det handlar om vad som är den högsta auktoriteten när det gäller kristen tro och livsstil.

Lausannedeklarationen har en bra formulering:

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

Det finns två ”enda” i det här avsnittet. Bibeln är Guds enda skrivna ord och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Båda är viktiga, men i reformationens ”Skriften allena” är det främst det andra som är i fokus. För Luther handlade det om ifall det var kyrkomöten och påven eller Skriften som hade den högsta auktoriteten och hans slutsats var att det var Skriften. Därav kom uttrycket ”Skriften allena”. Bibeln är det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv.

Här vill jag reflektera lite om vad Skriften allena betyder för oss i praktiken idag och jag vill göra det med utgångspunkt i en annan av 1500-talets framstående kristna ledare, nämligen Menno Simons (1496-1561). Menno Simons är förmodligen den mest kände av anabaptismens tidiga ledare. Han var inte anabaptismens grundare, eftersom han inte anslöt sig till rörelsen förrän mer än tio år efter starten 1525, men han var förmodligen dess mest inflytelserika ledare. Att han inte blev avrättad utan lyckades klara sig undan förföljarna och fick dö en naturlig död vid 65 års ålder bidrog naturligtvis till att hans inflytande blev stort.

Jag har skrivit lite kortfakta om Mennos livsgärning här.Complete Writings

I min bokhylla har jag flera böcker om och av Menno. Särskilt glad är jag över Complete Writings of Menno Simons. En rejäl volym på knappt 1100 sidor med alla Mennos böcker och skrifter i engelsk översättning.

En annan intressant bok är Theology of the Reformers av Timothy George. Den handlar om fyra av reformationens stora tänkare; Martin Luther, Ulrich Zwingli, John Calvin och Menno Simons. Att Menno platsar med Luther, Zwingli och Calvin är ett bevis för hans betydelse och ett erkännande av anabaptismen som en viktig gren i 1500-talets reformation. Redan på 1500-talet började anabaptisterna i Holland kallas för mennoniter och idag bär de flesta kyrkor med historiska rötter i anabaptismen det namnet.

Jag har läst ganska mycket av Mennos skrifter. Det som präglar hans författarskap är en mycket stark biblicism. Han vill att endast Guds ord ska råda över kristen tro, kristet liv och församlingens liv. Bibelhänvisningarna överflödar. Han är en god representant för vad ”Skriften allena” betyder i praktiken och han utkämpar en strid på fyra fronter i sitt ledarskap och i sitt författarskap. Jag tror att vi har samma fyra fronter idag. Vi kan kalla dem för profetismen, spiritualismen, rationalismen och traditionalismen.

Profetismen.

I utkanten av kristna rörelser uppstår ibland extrema grupper som utvecklas i en osund riktning, med tragiska händelser som resultat. Så fick t.ex. den svenska pingströrelsen sitt Knutby och anabaptismen fick sitt Münster. Händelserna i Knutby och Münster är förstås väldigt olika, men de har det gemensamt att de har svärtat ner de rörelser de har sprungit fram ur. För Menno Simons fick händelserna i Münster en helt livsavgörande betydelse. Jag har skrivit om händelserna i Münster och hur det påverkade Menno här.

Ett av de stora problemen i Münster var att ledarna hade profetior och uppenbarelser, som inte stämde överens med Bibeln, och styrde folket genom dessa uppenbarelser. Menno hävdade att Guds ord måste stå över uppenbarelser och profetior. Vi vet att profetior och uppenbarelser spelade en stor roll även i Knutby. Även andra mindre extrema rörelser kommer vilse när profetior och uppenbarelser får en alltför stor roll. Den här fronten finns idag, framför allt i starkt karismatiska kretsar.

Spiritualismen

Spiritualismen ligger nära profetismen. Men här handlar det inte så mycket om uppenbarelser, utan om det inre ljuset, den inre rösten. Spiritualisten betonar att Gud talar i våra hjärtan och ställer känslan över Skriften. David Joris hade utgått från Anabaptisternas läger, men lämna det. För honom var inte Skriftens ord, utan det inre ljuset den högsta auktoriteten. Det som känns rätt är rätt. För många av hans efterföljare ledde det till ett liv i lössläppthet och omoral. Menno hävdade uthålligt att Bibelns skrivna ord måste stå över våra känslor och intryck. Anden kan aldrig leda oss att gå emot Guds ord. Den här fronten tror jag är mycket aktuell idag. Inte minst i moraliska frågor har vår tids människor en tendens att gå mer på känslor är på Guds ord. Om det känns rätt så är det säkert rätt, oavsett vad Bibeln säger.

Rationalismen

Den tredje fronten var rationalismen. För Menno handlade den striden främst om läran om att Gud är treenig. En av Mennos medarbetare (Adam Pastor) hade börjat undervisa att Jesus Kristus inte är Gud och att Gud därmed inte är treenig. Treenighetsläran kritiserades för att vara ologisk och irrationell. Menno skrev en liten bok för att motverka Adam Pastors inflytande. Boken kom 1550 och hade titeln: ”En allvarlig bekännelse av den treenige, evige och sanne Guden, Fader, Son och helig Ande”. Denna lilla skrift är en enkel och skarp utläggning av den bibliska sanningen att Gud är Fader, Son och Ande. Menno försöker inte vara filosofisk och djup, hänvisar inte heller till kyrkomöten och kyrkofäder, utan försöker argumentera enkelt och klart direkt från Bibeln. Och han gör det bra. Guds ord står över förnuftet. Rationalismen är mycket stark i vår tid. Många ser förnuftet som den högsta auktoriteten och har därför svårt att tro på mirakel, som att Jesus föddes av en jungfru, botade sjuka, gick på vattnet eller uppstod från döden. Rationalismen kan inte heller acceptera Bibeln som Guds sanna ord. Jag har skrivit mer om Menno och Adam Pastor här.

Traditionalismen

Traditionalismen jämställer kyrkans tradition med Skriften, vilket i praktiken gör att traditionen får avgöra i hur stor utsträckning Guds ord ska få gälla. Detta var förstås en kamp som Menno utkämpat personligt under sin tid som katolsk präst. Han skriver att han aldrig öppnade Bibeln under sin prästutbildning. Han vågade inte läsa den. Men när han började få tvivel på transubstantiationsläran började han till slut läsa Bibeln. Sen började han tvivla på barndopet och fortsatte läsa. Han kom fram till övertygelsen att Guds ord måste vara över traditionen och det ledde honom från katolska kyrkan till att bli en baptistisk frikyrkopionjär. På den här fronten var han också kritisk mot Luther och de protestantiska kyrkorna som han tyckte gav alldeles för stort utrymme till traditionen och inte gav Bibeln auktoritet när det gällde församlings liv. Frågan om Bibeln och traditionen är just nu en mycket aktuell fråga. Det är många inom frikyrkorna som attraheras av de historiska kyrkorna och det är där kritiken mot ”Skriften allena” hörs mest just nu. Inte så få har konverterat till den Katolska kyrkan. Menno hävdade med bestämdhet att Skriften måste stå över traditionen. Jag tror att hans röst behövs mer än någonsin tidigare.

Jag tror att vi behöver traditioner. Jag tror att Gud kan tala genom uppenbarelser och profetiska budskap även idag. Jag tror att den helige Ande bor i våra hjärtan och kan tala till oss och leda genom våra känslor och tankar. Jag tror att vi ska använda vårt förnuft när vi studerar, fattar beslut, försöker förklara och förstå. Men jag tror också att det är viktigt att Bibeln är den högsta auktoriteten. Tillsammans med Menno vill jag hävda att Skriften står över traditionen (även våra frikyrkliga traditioner), över vårt förnuft, över våra känslor och över profetior och uppenbarelser. Vi måste hela tiden pröva oss själva mot Skriften och ställa oss under den. Det kan vara svårt, men det måste göras. Menno Simons kan hjälpa oss att få det att fungera i praktiken.

Denna text är skriven av Jonas Melin och tidigare publicerad på Barnabasbloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *