Boktips: The Reformers and Their Stepchildren

I sommar har jag läst två fina gamla klassiker om anabaptismen. Det är The Reformers and Their Stepchildren av Leonard Verduin från 1964 och The Anabaptist View of the Church av Franklin H. Littell från 1958. Båda gavs ut igen i början av 2000-talet av The Baptist Standard Bearer, som är ett förlag som ger ut nyutgåvor av äldre litteratur. De här böckerna ingår i The Dissent and Nonconformity Series.

Jag har läst mycket om anabaptismens historia och ofta har jag sett referenser till dessa två böcker. Ändå har det aldrig blivit av att jag skaffat dem. Kanske för att de har känts lite gamla. I våras var det några referenser till dem som väckte mitt intresse och det gjorde att jag insåg att jag borde läsa dem. Jag hittade dessa nyutgåvor snabbt. Nu har jag läst båda två och jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Jag blev överraskad av att de hade så mycket att ge. Även för mig som ändå är ganska inläst i ämnet var det mycket lärorikt. Jag rekommenderar dem till alla som är intresserade av anabaptismen. Här kommer en presentation av den första.

Författaren Leonard Verduin var amerikan och levde 1897-1999. Han var pastor i Christian Reformed Church i många år och ägnade sig sedan åt kyrkohistoria med fokus på medeltida friförsamlingsrörelser och anabaptismen. Han har översatt The Complete Writings of Menno Simons till engelska.

Bokens 290 sidor fokuserar helt på förhållandet mellan reformatorerna (Luther, Zwingli, Calvin m.fl) och anabaptisterna, som Verduin kallar för reformatorernas styvbarn. Han kallar det också för ”the second front”, och menar då att reformatorernas första front var konflikten med den Katolska kyrkan. Den andra fronten var konflikten med dem som opponerade sig mot statskyrkosystemet och förordade en fria församlingar bestående av medlemmar med en personlig tro, alltså anabaptisterna. Så här beskriver Verduin konflikten:The Stepchildren believed that the Church of Christ is by definition an element in society, not society as such. Their opponents, the Reformers as well as the Catholics, were unwilling to go along with this; they continued to look upon the Church as coextensive with society . . . In the one view the Church is Corpus Christi, the body of Christ, which consists of believing folk and them solely; in the other view the Church is Corpus Christianum, the body of a christened society” (p. 16-17).

Boken är upplagd på ett mycket intressant sätt. Vart och ett av de åtta kapitlen utgår från ett av de skällsord som reformatorerna använde mot anabaptisterna och använder det för att förklara en aspekt av konflikten.  De åtta skällsorden på tyska är bokens kapitelrubriker och jag har översätt till svenska inom parentes:


  1. Donatisten (donatister), de opponerade sig mot statskyrkosystemet och religionstvånget (Donatisterna var en frikyrkorörelse från 400-talet).
  2. Stäbler (stavbärare), de bar stavar istället för svärd och menade att tron inte skulle försvaras eller spridas med vapen.
  3. Catharer (kättare), de menade att en kristen ska följa Jesus och leva sant och rent.
  4. Sacramentschwärmer (sakramentssvärmare), de trodde att frälsningen kom genom tron på evangeliet och opponerade sig mot all form av sakramentalism.
  5. Winckler (vinkelpredikanter), de predikade utan lagligt tillstånd eller kyrkans godkännande
  6. Wiedertäufer (omdöpare), de förkastade barndopet och döpte dem som bekände tro, vilket reformatorerna ansåg var ett omdop.
  7. Kommunisten (kommunister), de betonade ekonomiskt delande, men anklagades för att vilja upphäva privat ägande.
  8. Rottengeister (splittringsandar), de anklagades för att orsaka splittring.

Alla åtta skällsorden var gamla redan på 1500-talet och Verduin visar att styvbarnens idéer inte var nya utan även hade hävdats av friförsamlingsrörelser under medeltiden (ca 400-1500). Dessa rörelser hade också blivit kallade vid dessa skällsord. Det här är en bok som inte bara ger god kunskap om 1500-talets anabaptister, utan också kastar ett välbehövligt ljus över några av medeltidens friförsamlingsrörelser. Det gör boken unik och mycket värdefull.

På senare tid har vi haft mycket diskussion om katolicismen och reformationen i vårt land. Många attraheras av katolicismen, andra vill gå tillbaka till reformationen. I den diskussionen är det också viktigt att se närmare på reformatorernas agerande på den andra fronten och de stridsfrågor som blev aktuella där. Anabaptismens röst måste också få höras i samtalet. Därför är den här femtio år gamla boken mycket aktuell även idag. Jag rekommenderar den varmt.

Recensioner av boken finns även på Elliot’s blog och hos Grace Church.

Vårens debatt har jag berört i några inlägg på Barnabasbloggen:

Ulf Ekman, påven och kyrkans enhet

Frikyrkan historiskt förankrad

Menno Simons och Skriften allena

Jonas Melin

One thought on “Boktips: The Reformers and Their Stepchildren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *